Test

SJ B6 3828

B6:orna är sprungna ur 40-talet. Resandet per järnväg ökade och runt storstäderna övergick tågföringen från förortståg till regelmässig pendeltrafik. Vid denna tidpunkt hade svetstekniken utvecklats så pass mycket att man ville pröva med att bygga en helsvetsad vagn. Den nya vagnstypen fick littera Co6. År 1956 ändras litteran från Co6 till Bo6 i samband med den s.k. tredjeklassreformen. I slutet av 50-talet försvann gardinerna och vagnens invändiga färgsättning blev den som alltjämt finns idag. När de nya pendeltågen började levereras 1967 ersätter de en del av Bo6-vagnarna som börjar slopas, men ett antal behålls till insatstrafik i rusningstid. På Nynäsbanan går de i ordinarie trafik fram till sommaren 1973. När ytterligare pendeltåg av littera X10 levereras i mitten av 1980-talet var tanken att B6:orna ska försvinna. Men flera kalla och snöiga vintrar under 1980-talet ställde till problem för X1-tågen och SJ tvingades behålla 14 st. B6 vagnar som reserv för pendeltågen. De sista B6-vagnarna slopades först 1996. I samband med den slutgiltiga slopningen av B6-vagnarna 1996 erhöll NJM fyra stycken B6:or i deposition från Sveriges Järnvägsmuseum. Senare har NJM kunnat köpt loss vagnarna från Järnvägsmuseet

Vagntypen gick även i trafik runt Göteborg tills slutet av 80-talet i GL-trafiken.

Även Nynäsbanan (SNJ) skaffade sig år 1945 två egna B6-vagnar som fick nummer 6 och 7. Dessa skiljde sig från SJ:s B6:or genom att ha kaminvärme istället för elvärme.